Del 1, Aprikosperioden

Linköping har trots sin storlek varit en mycket konservativ stad när det gäller barer och pubar med alternativ musik och nöje. 1992 togs Salt Caféts lokaler på Platensgatan 5 över för att utöka nöjesutbudet i Linköping. Lokalen, ett gammalt garage, byggdes om och dekorerades av Linköpingskonstnären Henry Ström med mjuka, ljusa färger- aprikosfärg- och stora konstverk på väggarna. Ett samarbete med Great Jazzklubben inleddes och därmed lades grunden till den "svarta" musiken på Platens Bar. Jazz, Soul & Funk gjorde sitt intrång i musiklivet i Linköping. Och den kom för att stanna. Utan tvivel var attityden till Platen´s märkt av försiktighet.
 

Ett udda ställe i ett garage utsmyckat med dyr konst där en märklig blandning av konstnärer, musiker, lärare, socialarbetare osv. samlades för att... Den spontana dansen var också något nytt, Platen´s hade inget dansgolv och DJ:s spelade enbart på helgerna. Denna Fernet Branca och Jever period som drog till sig alla åldrar utvecklades så småningom till Linköpings kulturvagga där det började koka och alla rörde sig överallt. Platen´s blev det första stället på länge där det gungades och dansades till "svart" musik överallt. Denna period utmärkte sig av ett allt större engagemang från publiken, Dj:s och övrig personal. Initiativ till förbättringar kom från alla håll. "Platen´s är allas ställe och vi skall göra det bättre".
 
Platens blev överhettad och behovet att utvecklas både fysiskt och musikaliskt blev allt större. Dom allt större kraven från publiken ledde till längre öppettider och större insatser för livemusiken. Övergången till den större klubbkänslan och gemenskapen ledde till en större efterfrågan. Musik som Acid Jazz & Hiphop började göra sig gällande även på Platen´s. Platen´s blev den första Acid Jazz klubben i Sverige som kunde marknadsföra sig officiellt med tillstånd från London.

Del 2, Blåperioden

...ledde till en ombyggnad hösten 94. Linköpings konstnären leif.e.boman som var ansvarig för projektet satte människan i centrum. ”Det stora blå” genomsyrade Platen´s Bar. Invigningen blev oförglömlig då Linköpings musiker, konstnärer, studenter och andra samlades till en orgie av skämt, samförstånd och gemenskap. Samtidigt uppstod en förvirring p g a tillsståndsmyndigheternas krav i fråga om vakter, öppettider, dansgolv, scen osv. Experimentperioden påbörjades, det fanns ingen klar bild av hur Platen´s Bar skulle utvecklas det förstärkte förvirringen bland personal och publik. Den stora Omstruktureringen innebar till viss mån en annorlunda musikinriktning, Accid Jazz började dö ut för att försöka omfamna en bredare publik. Den ”svarta musiken” blev kvar men med ett större inslag av den ”klassiska ” musiken inom alla stilar. Klagomålen strömmade in, protestlistor om ombyggnaden samlades in under rubriken ”Vi vill ha gamla Platens kvar”. Den lilla ”kärnan” som utgjorde Platens stamgäster försvann och känslan ”det var bättre för” gjorde sig gällande. En svår period för Platens inleddes och krisen varade ca. 8 månader. Det var jobbiga tider men ur krisen kom Platens desto starkare våren –96 till glädje för alla. Platen´s Bar blev större och etablerade sig från att vara Linköpings dansställe till ett etablerat musikställe där Linköpingsband men även band från hela Sverige ville spela. Platens-känslan kom tillbaka. Sammansvetsningen blev starkare och live-musiken blev ett mycket uppskattat inslag i det nya Platens och nöjeslivet i Linköping.

Ett annat nytt inslag på Platens var 1:Maj-konserten utställningar av konst och information, där inträdespengarna oavkortade gick till Amnesty International. Denna kväll ”Musik för fängslade ” uppmärksammades som och den har fortsatt fram till nu. Det uppdämda behovet av konserter blev allt starkare och idén till dagens Platen´s Bar började ta form. För att ytterligare berika Linköpings musikliv knöts kontakter med Hultsfred, Luger, EMI och andra. Allt detta ledde till ytterligare en ombyggnad under konstnären leif.e.boman ledning till vad den är nu.